Magda

när jag kom hem idag la jag mig i sängen för att sova lite.
jag låg där och tänkte en massa, kunde inte somna först, men det var ju skönt att bara ligga.
till slut somnade jag.

och började drömma.

det var nog den värsta mardrömmen i mitt liv.
jag var liksom..
det var som om jag inte kunde vakna riktigt, dessutom var jag förlamad.
som om någon eller något hade tagit över min kropp eller höll fast mig.
pappa kom in i rummet (observera att jag var ensam hemma, detta var alltså så verkligt att när jag vaknade små stunder faktiskt funderade på om någon var hemma) men kunde inte väcka upp mig, utan sa nånting och gick ut.

jag minns skrik (mina egna och andras), en känsla av typ tryck över bröstkorgen, förlamning, svårt att se ordentligt..
det var som att vara en fånge i sin egen kropp.
och jag kunde inte vakna upp.

så när jag väl vaknade ville jag absolut inte sova mer.
förstod inte vad som hade hänt och började gråta.
alltså jag är skraj.

och jag vet inte om det var en dröm eller verklighet.

nu ska jag hämta kaffe och lugna ner mig.